DOK: Om kulturdebatten 2014

Kulturdebatt”Vi måste ändra synsätt på kulturen, placera den högre på agendan och se den som en nödvändig del av samhällsutvecklingen. Det var ett återkommande budskap som förmedlades av politikerna under Konstitutets Kulturdebatt den 23/8 på KKV Monumental i Malmö.” En sammanfattning av kulturdebatten inför valet 2014:

Deltagare: Claes Göran Jönsson (S), Yngve Petersson (MP), Charlotte Wachtmeister (M), Daniel Sturesson (KD) och Felicia Piltz (F!) Moderator: Dan Jönsson

Vi måste ändra synsätt på kulturen, placera den högre på agendan och se den som en nödvändig del av samhällsutvecklingen. Det var ett återkommande budskap som förmedlades av politikerna under Konstitutets Kulturdebatt den 23/8 på KKV Monumental i Malmö.

Hur det ska gå till var man också mer eller mindre eniga om.

– Vi verkar vara överens. Det är också bäst för dem som har glädje av kulturpolitiken. Vi har slagit in på en långsiktig linje där vi gemensamt försöker påverka våra partier så att kulturen får mer pengar, bland annat genom att 1%-rekommendationen följs och att regionen får del av Skapande skola, sa Claes Göran Jönsson (S) under debattens första del.

Moderator Dan Jönsson sammanfattade debatten i tre punkter:

  • Det råder stor samsyn kring kulturfrågorna inom regionens kulturnämnd.
  • Synen på kultursamverkansmodellen är övervägande positiv, även om här fortfarande finns problem att lösa.
  • Än finns saker att göra, som t ex mer stöd åt konstlivets infrastruktur och regionens mer kultursvaga kommuner.

Konstnären måste uppvärderas

Vägen mot ett bättre konstklimat i Skåne, menar kulturnämndens politiker, går via de verktyg som redan finns, som kultursamverkansmodellen, 1%-regeln och MU-avtalet, inte via t ex skattelättnader, vilket en bildkonstnär i publiken föreslog:

– Offentliga utsmyckningar och utställningar är enda sättet för mig att få inkomster som konstnär och det går inte att försörja sig på. Det gör att jag måste komplettera med annat arbete än det min långa utbildning är till för. Samtidigt går 60 % av det jag tjänar till skatt och sociala avgifter. Hade det inte gjort det hade jag kunnat leva på mitt konstnärskap.

– Ju fler specialregler det finns, desto mer sänker man yrkets status. Och konstnärsyrket måste snarare uppvärderas, var kulturnämndens ordförande Yngve Peterssons (MP) svar.

Gränsdragningen är också svår, menade Daniel Sturesson (KD).

– Jag är gift med en frilansande journalist som också har det väldigt svårt idag och jobbar för tidningar som inte betalar någonting. Så frågan är varför just konstnärer ska få skattelättnader och var vi ska dra gränsen?

Charlotte Wachtmeister (M) betonade att man här i stället bör fortsätta ett långsiktigt arbete på nationellt plan, t ex göra sig av med gränshinder i Öresundsregionen och skapa enklare regler för företagare, vilket även gör det lättare för konstnärer.

– Stora städer erbjuder gratiskultur och sänder signaler om att den inte kostar något. Så är det förstås inte, den betalas via skattemedel. När vi går hos frisör ska det självklart betalas, men kultur får inte kosta.

Snarare är det dessa attityder och förutfattade meningar som måste förändras, framhöll både Charlotte Wachtmeister och Yngve Petersson.

Kultursamverkansmodellen

Under debatten lyftes Helsingborg och Landskrona fram som två städer där samverkan mellan kommun, region och stat varit särskilt framgångsrik. Med samverkansmodellen går utvecklingen åt rätt håll, menade Charlotte Wachtmeister. Den har medfört att regionen fått ökat självstyre när det gäller kulturfrågor och att dessa kommit högre upp på agendan. Kultur ses alltmer som en förutsättning för samhällsutvecklingen och inte längre som en egen satellit.

– Samverkansmodellen har gjort att vi fått fler diskussioner kring kultur och att vi använder slantarna bättre. Fast från statens sida har man inte tillfört de resurser som man borde ha gjort, vilket medfört att dynamiken inte riktigt kommit igång. Det finns också en motsättning här mellan institutioner och det fria kulturlivet. Alla vill få en fast peng, men det går inte. Då hade vi behövt öka kulturbudgeten hela tiden, sa Yngve Petersson.

Att kommunikationen mellan stat och region inte alltid fungerar, politiker emellan, och att verksamheter på gräsrotsnivå ofta får lida för detta, var också något som KKV Monumentals styrelseordförande Johan Röing påtalade under debattens andra del. Hårt eftersatta lokaler och en verksamhet som ofta får gå på knäna, blir till exempel en följd när ansvarsfördelningen mellan stat och region brister och Kulturrådet ger allt mindre pengar.

– Jag har jättebra samarbete med tjänstemännen, eller snarare tjänstekvinnorna, inom Skåne, men några Stockholmare har aldrig varit på plats här.

Jobb genom vård, skola och stad

Farhågan om att regionernas ökade inflytande över kulturpengarna skulle medföra att de flyttades till andra områden avblåstes snabbt. I stora satsningar som exempelvis Kultur på recept handlar det om att skapa fler arbetstillfällen för professionella konstnärer och andra kulturutövare och på sikt höja konsten och kulturens status. Ett önskemål som också nämndes flera gånger var att få in Skapande skola i samverkansmodellen. Idag fördelas dessa pengar direkt från stat till kommunerna, vilka ofta saknar kunskap och kompetens. Om Regionen får del av Skapande skola-medel ökar möjligheterna för professionella bild- och formkonstnärer i Skåne att arbeta inom skolvärlden och komma ut och möta eleverna.

Andra sätt att skapa fler arbetstillfällen och höja konstnärers försörjningsmöjligheter är att se till att MU-avtalet följs och 1%-rekommendationen blir en regel för kommuner och byggherrar att följa. Där är vi inte riktigt än.

– Som verktyg är 1%-rekommendationen och MU-avtalet bra, men man följer dem bara någorlunda, påpekade Claes Göran Jönsson som också efterlyste ett beslut om 1%-regeln i regionfullmäktige. Så länge det saknas går det inte att följa upp och utvärdera. Gällande MU-avtalet är det nytt för i år att alla som får verksamhetsbidrag måste redovisa om de följer det eller inte.

– Vi måste få in kulturen som ett verktyg i hela samhällsutvecklingen och tänka brett i samarbete med andra förvaltningar. Serviceförvaltningen måste till exempel ta in konstnärlig utsmyckning när de gör en plan och kollektivtrafiken planera sina rutter i enlighet med olika kulturevenemang, sa Yngve Petersson.

Barn, nya målgrupper och mångfald

Mer krut ska läggas på ökad delaktighet och nya målgrupper. Daniel Sturesson var först med att betona vikten av barnkultur och nämnde Barnens Bästa Biennals fokus på bild- och formkonst som något positivt.

– Barnkulturen är ett sätt att bredda deltagandet och nå nya målgrupper. Människor som konsumerar kultur när de är unga, gör det dessutom även senare i livet.

Därtill efterlyste han betydligt mer kunskap om kulturkonsumenterna.

– När jag träffar företag som säljer produkter kan de alltid i detalj svara på vilka som är deras huvudsakliga målgrupp och vilken strategi de har för att bredda denna. Vi vet alldeles för lite om våra mottagare inom konst- och kulturområdet, sa han och efterlyste fler och mer regelbundna undersökningar för att veta vilka som tar del av kultur och hur de kan bli fler.

Mera mångfald och ny publik, var även ledord hos Felicia Piltz (F!) som dessutom framhöll att det måste bli lättare att söka kulturbidrag. Idag är processen ofta komplicerad och tar alldeles för lång tid. Ett annat förslag från F! är att i samarbete med Skånetrafiken införa ett kulturpass med rabatterat pris på resor till olika kulturupplevelser i regionen.

Malmö - ett skört nav

För en längre kommentar från publiken stod konstkritikern Thomas Millroth, som slog ett slag för Malmö och betonade vikten av att stödja den infrastruktur i form av blandade konstnärsstyrda och kommersiella gallerier och lokaler som gör staden unik. Skåne i all ära, men alla kommuner måste inte bli konstkommuner. Snarare gäller det att hitta samverkansformer mellan Malmöinstitutioner och aktörer ute i regionen, som Wanås och Garageprojektet i Hammenhög. Och i Malmö behövs fler gallerier, inte färre, fler ateljéer och utställningslokaler.

– Malmö dräller av övergivna lokaler, använd dem till detta!

Som moderator Dan Jönsson också påpekade räcker det med att ett galleri klappar igen eller flyttar till Stockholm för att Malmös konstliv ska drabbas.

– Malmös kulturella struktur hänger extremt samman med hela regionen, kraschar det i Malmö, flyttar alla konstnärerna till Berlin. Därför måste vi vara rädda om de aktörer vi har här, betonade han.

Kulturpolitiskt engagemang efterlyses

Både Daniel Sturesson och Claes Göran Jönsson uppmanade också publiken att ta mer del av och aktivt påverka konstpolitiken.

– Vi behöver diskutera kulturpolitik, inte bara försörjningsstöd. Vi vill ju utveckla konsten också, inte bara konstnärerna. Därför behöver vi ett utökat samtal både med utövande konstnärer och med personal som arbetar inom området, tillsammans bena ut vilket som är bäst på vilken nivå och få hjälp att utveckla en gemensam strategi så att konstnärernas status höjs och kulturen värderas högre, avrundade Claes Göran Jönsson sin vision.

Text: Marika Yamoun

Dokumentationmarika