DOK: Liveröd om KPK2 2014

Jonas-LiverodDen 30 november samlades ett tiotal deltagare för ett andra KPK - Konstnärer Pratar Konst på galleri Krets i Malmö. En av deltagarna Majlis Agbeck skriver: ”Mycket intressant och upplyftande att diskutera fel och brister i sin verksamhet. Att träffas och tala med enbart kolleger, kändes väldigt skönt och befriande. Gruppen kändes lagom stor, alla fick ‘plats’.” Här en kort rapport av samtalsledaren Jonas Liveröd.

Magnifika misslyckanden: Några reflektioner runt KPK2 av Jonas Liveröd

Ett icke-kompetitivt och inkluderande samtal ...

Ambitionen för KPK2 var att skapa förutsättningar för ett öppet och intimt samtal mellan konstnärer kring ett ämne som är lika viktigt som tabubelagt och känsligt – misslyckandet. Samtalet skulle kunna behandla rädslan för misslyckandet, potentialen i misslyckandet eller misslyckandet som idé – privat vs professionellt, inte i syfte att söka svar utan snarare väcka frågor och reflektera i en icke-kompetitiv atmosfär.

Valet av tid och plats, en söndag förmiddag med brunch på galleri Krets, där deltagarna samlades runt ett långbord, var alla medvetna grepp för att skapa en tillåtande, öppen och inkluderande atmosfär.

... om ett tabubelagt ämne

Sammanlagt elva deltagare i åldern  30–70 år, män och kvinnor i något sånär jämna antal, med mycket varierade konstnärskap och stadier i karriären deltog i samtalet. Elva personer som inte träffats tidigare, samlade för att prata om ett välbekant men känsligt ämne. Efter en introduktion av lika osannolika som legendariska misslyckanden, som öriket Nauru, Fordlandia, Hotellet i Pyonyang och Franz Richefelts flygförsök från Eiffeltornet 1912, inleddes ett gemensamt samtal.

Min funktion som samtalsledare handlade om att få deltagarna att greppa ämnet i såväl stort som smått. Genom en villkorslös öppning för problemställningar, anekdoter och personliga erfarenheter av misslyckandet, mellan det privata och offentliga, återstod det sedan att se vad som skulle komma fram.

Efter en försiktig inledning där man först förhöll sig analytiskt och till viss del distanserat till ämnet, styrdes det alltmer in på personliga reflektioner och desto mer med inriktning på rollen som konstnär. Diskussionen kom att beröra många olika synvinklar på ämnet. Den begränsade tiden till trots var engagemanget stort.

Dialog i gränslandet mellan yrkesrollen och privatpersonen

Efteråt väcktes önskemål om fler liknande initiativ, att få samtala med kollegor i ett sammanhang utanför konstvärlden, och om ämnen som berör gemensamma problemställningar i gränslandet mellan yrkesrollen och privatpersonen.

Syftet med KPK2 var att skapa dialog och reflektion, framförallt efter samtalet; få deltagarna att ta med sig innehåll och tillämpa det på sin egen situation. Konceptet skulle kunna utvecklas och inkludera workshop och föreläsningar, men ibland kan det vara bra att tillåta det att vara just så här enkelt - ett samtal konstnärer emellan.

 

Dokumentation, KPKmarika