Hela konsthistorien på 60 minuter

Konsthistorisk kanon är under omtolkning och andra konsthistorier – tidigare ohörda röster från det förflutna – framträder.

2018 fyller Konstitutet fem år och startar en ny föreläsningsserie: Hela konsthistorien på 60 minuter!

Konsthistorisk kanon är under omtolkning och andra konsthistorier - tidigare ohörda röster från det förflutna - framträder. I föreläsningsserien Hela konsthistorien på 60 minuter har Konstitutet bjudit in ett antal konstvetare att tala ingående om ett konstnärskap, en genre eller en epok som tidigare tillhört det gömda, glömda eller fördömda. Deras uppgift: att hela konsthistorien på 60 minuter.

Den första föreläsningen höll Linda Fagerström, docent i konsthistoria och konstkritiker på temat ”Vem skrev konsthistorien?”. Linda berättade om konsthistorisk kanon, hur den har uppstått och om de som lämnats utanför. Den västerländska konsthistorien beskrivs ibland som en "hall of fame", ett bygge som också kallas kanon, fylld av konstnärsnamn och konstverk som ibland framstår nästan som heliga. Hur blev det så? Vad har krävts för att komma in? Och, kanske viktigare: vilka har lämnats utanför - och varför?

Sydsvenskan uppmärksammade starten av Hela konsthistorien på 60 minuter. Det går att läsa om här.

I andra delen presenterade konstkritikern Måns Holst-Ekström sitt perspektiv under rubriken ”Grundläggande förändringar - En konsthistoria med utgångspunkt i Elsa von Freytag-Loringhofens konstnärskap”. Elsa von Freytag-Loringhoven (1874–1927) – mer känd för sina vänner som Baronessan var konstnär, poet och en talför representant för avantgardet i New York vid tiden strax efter första världskriget. Många som såg henne rassla genom Greenwich Village under åren strax efter första världskriget antog att hon förmodligen var ännu en New York-knäppgök. Fram tills nyligen har historien också gjort det.

 Den tredje föreläsningen pratade konsthistorien och tidigare graffitimålaren Jacob Kimvall om den parallella histoireskrivningen som gatukonsten och graffitin utgjort. Utifrån exemplet med Keith Harings officiellt bevarade målning "Crack is Wack" i New York, diskuterade Jacob skillnaderna mellan subkulturell och institutionell historieskrivning och vad det kan tänkas ge för konsekvenser. Till exempel anses graffiti inte som konst när det är utanför etablerade institutioner, men när det lyft in på gallerier och konstinstitutioner förlorar det sin ställning som graffiti och gatukonst.

Här finns Jacobs presentation som pdf!